Skip to content

Järnindustrin

Järn har sedan järnåldern varit en viktig naturresurs i Sverige och en viktig exportvara som har bidragit till vår ekonomi. Under medeltiden bröts järn och koppar i bergsbruken i Norberg och Stora Kopparberg. Järnet (och kopparn) gjorde att Sveriges penningekonomi utvecklades och blev mer köpkraftig, vilket lockade handel från avlägsna länder under 1300-talet och framåt, framförallt via kontakter från Hansan.

Under 1500-talet och Gustav Vasas regeringstid skulle järnbrytningen utvecklas till en verklig industri i Sverige. Att detta överhuvudtaget var möjligt berodde på flera saker. Dels kunde man nu tillverka tackjärn i masugnar, istället för det tidigare smidesjärnet, som hade en mer ojämn kvalitet. Dels berodde det på att man under 1500-talet byggde hammarsmedjor där man kunde bränna bort en del av kolet i tackjärnet i en process som kallades färskning, och därmed framställa stångjärn, som kunde smidas. Järnet gick från att utgöra en fjärdedel av Sveriges exportvärde till tre fjärdedelar av exportvärdet, och blev således landets viktigaste exportvara. Under 1600- och 1700-talen fortsatte denna utveckling, då kvaliteten på svenskt järn blev allt bättre, och järnexporten från Sverige dubblades, för att sedan tredubblas.

I slutet av 1800-talet skulle järnet få ytterligare ett uppsving, då metoder uppfunnits för att framställa stål, och efterfrågan på metallen var stor. Samtidigt började också den industriella revolutionen göra sitt intåg i Europa, vilket skapade ännu mer efterfrågan på svensk järnmalm, och järnindustrin blomstrade. Sveriges ekonomiska tillväxt till det välstånd vi har idag var möjlig till stor del tack vare järnindustrin under denna period.

För att framställa järn eller stål måste man först bryta järnmalm i en gruva. Att få tillräcklig belysning nere i gruvorna kan vara ett problem, och ett hjälpmedel som är till stor nytta är därför en pannlampa. Du hittar flera olika varianter på Energizer.se. Järnmalm är egentligen ett mineral, som innehåller järn i så hög grad att man kan utvinna järn ur det. I järnmalmen är järnet ofta förenat med syre. Sådana järnmalmer kallas oxider. För att få fram järnet måste man reducera järnmalmen, vilket innebär att man avlägsnar syret i en masugn, där man tillsätter koks eller träkol för att komma upp i tillräckligt höga temperaturer. Denna process resulterar i råjärn, som sedan kan bearbetas på olika sätt, till exempel genom färskning.

Järnindustrin 1